great day, eller hur var det?

Igår fick jag reda på att den stora, mystiska summan pengar på mitt konto var mina. Imorse ringde han från facket och bad om ursäkt, att det hade blivit ett missförstånd och att pengarna inte var mina. Kanske inte en superbra start på den här dagen. Hur som helst, så fortsatte jag morgonen med att ringa runt till diverse caféer och fråga saker som "jag undrar om ni söker folk just nu?" och "är det okej om jag kommer förbi med ett CV senare under dagen?". Efter det skulle jag ta itu med a-kassan. Eftersom att mina papper inte stämmer så värst bra och jag inte vill kontaka puckot jag hade till chef, så ville jag ringa och be facket/a-kassan om hjälp. Något misslyckat samtal senare kröp jag ihop i soffan och grät. Varför finns det inga enkla vägar? Varför ska allt vara så invecklat och krångligt när jag väl ska göra nåt?
En timme senare, när ögonen var alldeles svullna och röda, gjorde jag mig klar för att dela ut lite CVn. Det gick väl bra, om man tänker på hur resten av dagen varit.

Men inte nog med att mitt liv för tillfället känns ganska hopplöst, så kan jag knappt lyfta armen. Har så ont och är mest troligt febrig till och från. Jag mår som en påse skit.