Move away

Jag kan inte låta bli att njuta lite grann av den där känslan av att faktiskt ha åstadkommit något. Jag var en nobody i princip.
En sån som ingen direkt la på minnet. Och nu, 5 år senare, 5 gånger snyggare och minst 5 gånger bättre, så vet jag inte om någon direkt kommer ihåg mej. Men jag mår bättre av att veta att dom inte kommit nånstans. Visserligen vet jag inte vad dom sysslar med nu, dom trivs säkert med sina liv. Så jag ska inte döma någon.
Men jag vet att jag kommit därifrån, och att jag är någon numera.

Det känns ganska bra ibland.