Sen jag var liten, så har det alltid funnits ett bra och promenadvänligt skoterspår hela vägen till momma och moffa. Så jag klädde mig varmt och kopplade Malte, greppade kameran och gick ut. Svängde in på skoterspåret och tyckte att det var lite mjukt, men dugligt. Jag skulle aldrig fortsatt. Bitvis var det väl okej, men ungefär 95% av "spåret" hade drivit igen, så jag och Malte pulsade minst en halv kilometer. Jättefestligt. På vissa ställen for jag ner till knäna. Då kan ni ju tänka er lilla Malte, med prinskorvar till ben. Vi, eller iallafall jag, var helt slut när vi äntligen nådde fast mark och kunde gå hem igen. Om någon såg mig så fick dom sig antagligen ett gott skratt.
torsdag 4 mars 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
ja, gumman det såg säkert väldigt skoj ut! Men varför tog du inte vägen? Hur som haver har det varit jätte mysigt att ha dig hemma några dagar, å du e bara bäst i köket!! Hälsa familjen! Puss å kram älskar dej<3 Mamma
SvaraRadera