Jag ser fram emot veckan som kommer, har redan nu börjat planera vad och när jag ska träna. Även om det kanske inte blir som jag tänkt från början så känns det iallafall bra att ha en plan. När jag tränar mår jag bra, och det känns som att det kan behövas just nu.
Fan vad deppig jag låter idag, egentligen är jag en lyckligt lottad tjej. Jag har en underbar familj, fantastiska vänner och världens bästa pojkvän. Jag har människor omkring mig, eller ett telefonsamtal bort. Men ändå känner jag mig ibland helt ensam. Ensam och hjälplös, meningslös. Jag vet att det inte är så, men det är inget jag kan göra så mycket åt.
Just det, vi har ju våra två älsklingar också. Erik och Mackan, det må vara så att dom ibland är hopplösa. Men ack så glad dom kan göra en! Underskatta aldrig en katt och dess kärlek!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar