Jag bevittnar plågat hur stadens grader sjunker och känner den skärande smärtan i hjärtat när jag tänker att "det blir inte så mycket varmare än såhär". Jag virar in mej i min stora stickade halsduk och tänker att det kommer snart en ny vår, en ny sommar och en ny värme. Men samtidigt känns det fint, som när jag gick ut på balkongen i sensommarnatten som fortfarande är sval, blickade upp mot stjärnorna och hörde musik från en fest någonstans.
Jag känner mej kluven.
söndag 23 augusti 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar