Usch

Nu är jag här igen som så många nätter förr som spenderats på helt onödiga saker. Det beror väl visserligen på hur man ser det, men jag ser det som onödigt med tanke på att beslutsångesten har växt något helt groteskt. Förut kunde man jämföra den med en liten finne, och nu är det snarare en stor böld. Hemskt.
Jag önskar att jag bara kunde bestämma mej för en sak och hålla fast vid den och inte sväva ut så mycket och komma på andra tankar.
Jag vill för mycket.

Jag har alldeles för mycket som snurrar runt i mitt huvud.
Jag kommer på mej själv med att glömma bort vad jag gör,
jag bara gör det jag gör utan att veta vad för en sekund eller två.