Minnen av Aprilhimlen

Sista april är så fruktansvärt överskattat. Så i år, istället för att sitta hemma i min ensamhet då Viktor är hos sin kusin på ett såkallat LAN, så hoppade jag på bussen hem till Tullingsås. Meningen var att jag skulle vara snabb och hinna med bussen 16.20, men jag kom dit två minuter försent så jag fick vänta till 17.30. Lagom sur, less och svettig efter golv-städar-passet satt jag och surade på det vi Östersundare kallar "ApBerget", det är alldeles utanför busstationen (nån mer än jag som vill ha tre S i ordet busstation?) så det är ju ganska praktiskt så.
Så slog jag ihjäl en timme där och hoppade sen på bussen. Grubblade på hur vi ska göra med vårat bredband när vi flyttar, lyssnade på The killers och nickade till lite då och då. Efter en och en halv timme hoppade jag av bussen och blev positivt överraskad då jag såg att det nästan inte fanns nån snö här, det var dessutom fortfarande ganska varmt och jag frös inte i mina chinos och tunna tröja. Tummen upp!
När jag kom hem åt jag grillat med mycket tzatsiki och senare tittade vi på en majbrasa, fina fyrverkerier och barn som lekte med smällare (min lillebror på 17 år inräknat).

Nu är jag trött och vill mest av allt omfamnas av Viktor och lägga huvudet där det passar så bra och somna till dina andetag.
Jag saknar dej nog lite ändå.